Halsinfektioner

Halsinfektioner är inflammatoriska tillstånd som drabbar svalg och tonsiller, ofta presenterade som faryngit (svalginfektion) eller tonsillitis (halsmandelinfektion). De flesta fall beror på virus, exempelvis förkylningsvirus, influensa eller adenovirus. Bakteriell infektion finns men utgör en mindre del av fallen och är särskilt förknippad med grupp A streptokocker (Streptococcus pyogenes). Andra bakteriella orsaker förekommer, men är mindre vanliga.

Symtom varierar men inkluderar ofta ont i halsen, smärta vid sväljning, feber, svullna ömma lymfkörtlar i nacken och eventuellt beläggningar på tonsillerna. Hosta och snuva gifter ofta viral orsak, medan starkt halsont utan hosta kan tala för bakterieinfektion. Äldre barn och unga vuxna uppvisar ofta snabbare försämring.

Diagnos baseras på klinisk bedömning och vid osäkerhet används tester som snabb antigen-sökning (RADT) eller halsodling. Centor-kriterier används för att bedöma sannolikheten för streptokockfaryngit och behov av provtagning.

Behandling är i hög grad symptomatisk vid virala infektioner. Vid bekräftad eller stark misstanke om streptokockinfektion ges antibiotika, vanligtvis penicillin V eller amoxicillin i cirka 10 dagar. Allergi mot penicillin kan hanteras med alternativ som erytromycin ellerazitromycin. Smärtlindring och hydration är viktiga delar av vården.

Komplikationer kan vara peritonsillär abscess, öron- eller bihåleinflammation. Rörelse mot ovanliga allvarliga konsekvenser som rheumatisk feber är mycket sällsynt i dagens samhälle.

Förebyggande fokuserar på god handhygien och att undvika nära kontakt när man är sjuk. Det finns inga breda vacciner mot halsinfektioner, men vaccinationer mot influensa och andra sjukdomar kan minska overall risk. Vid svår eller upprepad halsbesvär bör vård sökas.