Gränssnittstacken

Gränssnittstacken är en term som används för att beskriva den samling av väldefinierade gränssnitt som ett system exponera och använder för att kommunicera mellan olika komponenter. Den syftar till att bryta ned komplexitet genom tydliga kontrakt mellan lager och därmed underlätta utbyte, testning och evolution av implementationer. En vanlig uppdelning är att gränssnittstacken är organiserad i lager, där varje lager kommunicerar med nästkommande lager via sitt publika gränssnitt och där intern logik hålls dold.

Inom nätverk används begreppet ofta för att referera till protokollstacken, exempelvis TCP/IP- eller OSI-stackens olika lager som hanterar allt från fysiskt åtkomst- och länslager till transport, nätverk och applikationsgränssnitt. I mjukvaruarkitektur används ordet mer generellt för en uppsättning API:er och tjänstegränssnitt som ett komponentområde erbjuder och som andra komponenter kan förvänta sig att använda. Syftet är att uppnå lös koppling, enkel ersättning av implementationer och bättre modularitet.

Designprinciper som ofta tillämpas i gränssnittstacken inkluderar tydlig dokumentation av kontrakt, bakåtkompatibilitet, versionering av gränssnitt, samt användning av adapter- eller fasadmönster för att hantera inkompatibilitet mellan olika lager. Att definiera tydliga ansvarsgränser och att minimera beroenden mellan lager hjälper till att förbättra underhållbarhet, testbarhet och säkerhet i systemet.

Gränssnittstacken kan beskrivas som en strikt lagerbaserad arkitektur eller som en mer flexibel sammansättning av gränssnitt där implementeringar kan bytas ut utan att klienterna påverkas, beroende på kontext och krav.