bakåtkompatibilitet

Bakåtkompatibilitet är förmågan hos nyare system att fungera tillsammans med äldre versioner av systemets mjukvara, hårdvara eller dataformat. Begreppet används inom teknik, programvara och hårdvarudesign och syftar till att minska obsolescens samt skydda användares investeringar. Det står i kontrast till framåtkompatibilitet, som försöker göra äldre system anpassningsbara till framtida versioner. Bakåtkompatibilitet kan vara binär (fungerar direkt med existerande körbar kod), käll- eller API-kompatibilitet (program kräver att gamla gränssnitt eller källkod bevaras).

Vanliga tillämpningar inkluderar operativsystem som erbjuder kompatibilitetsskikt eller lägen för äldre program, hårdvarugränssnitt som USB eller PCIe i bakåtkompatibla versioner, samt programmeringsspråk och deras körmiljöer (till exempel Java där äldre bytekod kan köras på nyare JVM). Inom lagring förekommer bakåtkompatibilitet i filformat som PDF eller bildformat, där nya program kan läsa äldre filer. Inom spelkonsoler används ofta emulatorer eller bakåtkompatibilitetsmoduler för att köra äldre spel på ny hårdvara.

Utmaningar inkluderar ökade underhållsbehov, prestandarisker, säkerhetsproblem och arkitektoniska kompromisser som kan uppstå när man behåller gamla gränssnitt. I vissa fall krävs beslut att avveckla eller bibehålla äldre komponenter. Strategier för att hantera detta innefattar stabila API:er och ABIs, versionshantering, kompatibilitetslager, emulering och virtuella maskiner samt tydliga deprecieringsplaner. Bakåtkompatibilitet är ofta ett balansspel mellan användarnytta, säkerhet och utvecklingskostnader.