Gradientnedsättning

Gradientnedsättning är ett begrepp som beskriver en minskad drivande gradient mellan två kompartments, vilket minskar passiv transport över membran eller mellan vätskor. Grundprincipen är att många fysiologiska processer – diffusion av gaser, näringsämnen och joner – kräver en tydlig gradient. När gradienten försvagas, försämras transporten och funktionen hos celler och organ kan påverkas.

Vanliga sammanhang där gradientnedsättning används är koncentrationsgradienter över biologiska membran, tryckgradienter mellan vätskor och vävnader samt gradienter som styr gasutbytet i lungorna. I respirationen påverkar en reducerad gradient ofta den effektiva gasdiffusionen och kan leda till nedsatt syrgasförsörjning samt ökat andningsarbete. Likaså kan gradientnedsättning påverka upptag och distribution av läkemedel eller näringsämnen där diffusion eller passiv transport är viktig.

Orsakerna varierar och kan inkludera ökat diffusionavstånd i lungor vid fibros eller ödem, ökad blandning av två vätskor som minskar den effektiva gradienten, eller förändringar i membranets permeabilitet och i transportmekanismer. Allmänna riskfaktorer är åldrande och olika sjukdomstillstånd som påverkar transportprocesserna.

Diagnostik bygger på att bedöma relevanta gradienter i kroppen. Inom lungor används ofta alveolär-arteriell syregradient (A-a gradient). Bedömningen innefattar arterell blodgasanalys, och i lungfunktion kompletteras med spirometri och diffusionskapacitet (DLCO) samt bilddiagnostik.

Behandling fokuserar på att åtgärda den bakomliggande orsaken till gradientnedsättningen och kan innefatta syrgas, ventilation vid behov, behandling av ödem eller fibros samt rehabilitering och stödjande vård.