transportprocesserna

Transportprocesserna är de mekanismer som reglerar passage av ämnen över cellmembranet och inom celler. De gör det möjligt att ta upp näring, avlägsna avfallsprodukter, upprätthålla jonbalansen och möjliggöra kommunikation mellan celler. Transporterna delas ofta in i energikrävande och energineutrala mekanismer samt vesikulära flöden.

Passiv transport kräver ingen direkt energitillförsel och följer koncentrationsgradienter eller elektriska gradienter. Den omfattar diffusion genom lipidlager, osmos (vattenrörelse) och faciliterad diffusion via kanaler eller bärarproteiner som är specifika och mättbara.

Aktiv transport kräver energi och delas in i primär aktiv transport, där proteiner som Na+/K+-ATPase driver natrium- och kaliumjoner mot deras gradienter, och sekundär aktiv transport, där en gradient används för att driva andra ämnen. Exempel: glukosupptag i tarmen drivs av Na+-drivna SGLT-symport, medan GLUT-transportörer medverkar i passiv glukosdiffusion.

Vesikulära processer omfattar endocytos och exocytos. Endocytos kan vara receptormedierad eller icke-receptormedierad. Fagocytos och pinocytos möjliggör upptag av större partiklar respektive vätskor, medan transcytos ofta transporterar material genom celler i epitelvävnad.

Osmos regleras av vattenrörelse över membranet genom aquaporiner och av vätskebalansen mellan olika cellkompartment. Begreppen isoton, hyperton och hypoton är viktiga för att beskriva hur celler påverkas av omgivningen.

Transportprocesserna regleras av mängden och typen av transportörer, kanalernas öppning, temperatur, pH och elektrolytbalans. De är grundläggande för cellens ämnesomsättning, nervsignalering, muskelkontraktion, njurfunktion och vävnadsfunktion.

---