Glaciärcykler

Glaciärcykler är långsiktiga variationer i jordens klimat som växlar mellan kalla glacialperioder och varma interglacialperioder. I kvartären har sådana cykler varit särskilt tydliga sedan cirka 2,6 miljoner år. De uppträder på tidskalor från tiotusentals till hundratusentals år och kopplas ofta till Milankovitch-variabler – förändringar i jordens bana runt solen, lutning på axeln och precession – samt till återkopplingsprocesser i klimatsystemet.

Mekanismerna bakom glaciärcykler omfattar hur små variationer i solinstrålningen påverkar sommarvärmen i norra halvklotet och därmed snötäcke och istäcke. När somrarna är kalla byggs snötäcket upp, albedo ökar och klimatet kyls ytterligare; vid varmare perioder smälter isen, albedo minskar och koldioxidhalten i atmosfären ökar, vilket förstärker uppvärmningen. Sådana återkopplingar i klimatsystemet, tillsammans med förändringar i havsströmmar och atmosfäriska konvektionsmönster, driver över tid övergångarna mellan glaciala och interglaciala tillstånd.

Bevisen för glaciärcykler kommer från olika arkiv. Variationer i δ18O i marina foraminiferer speglar issmältning och havsnivåer. Moräner och andra glaciala avlagringar dokumenterar isfrontens framfart och reträtt. Pollen och andra vegetationsindikatorer ger klimatinformation, och havsnivådata visar tydligt kopplingar till cyklerna. Tillsammans visar rekord upprepade glaciala och interglaciala perioder under de senaste miljonerna åren.

Betydelse: Glaciärcykler har format landskap, sedimentation och utvecklingen av ekosystem samt människans migration och bosättning. Idag uppstår antropogen uppvärmning inom ramen för dessa naturliga cykler men överlag domineras klimatet av mänsklig aktivitet, som modifierar eller förstärker cykelns normala mönster.