interglacialperioder

Interglacialperioder är varma faser inom jordens glacial–interglacialcykler. Under de senaste cirka 2,6 miljoner åren har jorden växlat mellan istider (glacialperioder) och varma perioder (interglacialperioder). En interglacial varar vanligtvis mellan cirka 10 000 och 30 000 år, även om längden varierar mellan olika cykler. Den nuvarande interglacialen, Holocen, började för cirka 11 700 år sedan.

Orsakerna till interglacialperioder är komplexa och involverar både naturliga och återkopplande processer. Den främsta drivkraften är förändringar i jordens omloppsbaneparametrar (Milankovitch-cykler) som reglerar hur mycket solstrålning olika delar av planeten får under olika årstider. Små förändringar i solinstrålningen kan utlösa större klimatsvar när de förs vidare genom återkopplingar som isernas albedo, havs- och atmosfäriska växthusgaser samt förändringar i havs- och biosfärens mörkhet och temperatur.

Bevisen för interglacialperioder hämtas från olika proxykällor, bland annat iskärnor, marina sediment och pollen. Isotoper som delta 18O används som en proxy för temperatur, medan atmosfäriska koldioxid- och metanhaltsnivåer i iskärnor speglar forcingen under perioderna. Dessa data gör det möjligt att rekonstruera varaktighet, temperatur och koldioxidnivåer i tidigare interglacialperioder.

Holocen är dagens exempel på en interglacial period och har varit relativt stabil under människans utveckling. Framtida utveckling beror på en kombination av naturliga cykler och anthropogena utsläpp, och det är osäkert när nästa ordentliga glacialperiod skulle kunna börja.