istider

Istider är geologiska perioder då omfattande glaciärer breder ut sig över kontinenter och havsytor, vilket leder till betydande sänkningar av globala medeltemperaturer och fallande havsnivåer. Klimatet växlar mellan kalla faser, då isar växer (glacialer), och varmare faser, då klimatet blir mer tempererat (interglacialer).

Jordens historia innehåller flera viktiga istider. Den mest studerade gruppen är Pleistocens istider, som började för cirka 2,6 miljoner år sedan och varade fram till slutet av senaste istidsperioden. Under den senaste istiden täckte glaciärer stora delar av Nordamerika, norra Europa och delar av Asien, med ett särskilt omfattande avsmältning under den avslutande fasen för cirka 26 000–19 000 år sedan. Efter detta tog Holocen, den nuvarande interglacialen, vid, och klimatet har varit relativt varmt jämfört med glacialerna. På längre sikt förekom även tidigare kalla perioder, inklusive perioder som liknar snöbollsheter i mycket tidigare eoner.

Orsakerna bakom istider är blandade och inkluderar förändringar i jordens bana runt solen (Milankovitch-cyklerna), variationer i atmosfärens växthusgaser samt förändringar i havs- och atmosfärsströmmar. Återkopplingsmekanismer som albedoeffekten (isreflektion) och kolcykeln förstärker kalla eller varma tillstånd.

Bevisen för istider kommer från landskapets former som moräner och drumliner, isräfflingar och gamla sedimentlager samt isotopanalys i marina fossila avlagringar. Numera lever vi i en relativt varm interglacial, där människans utsläpp av växthusgaser påverkar klimatets framtida utveckling och smältningen av polära ismassor.