issmältning

Issmältning är processen då is övergår från fast till flytande form när energitillförseln gör att isens smältpunkt uppnås. För ren is är smältpunkten vid standardtryck cirka 0 °C. I havsis och i lösningar sänks ofta smältpunkten av saltinnehåll och andra föroreningar, vilket gör att isen kan smälta vid temperaturer under 0 °C. Den energi som krävs för att smälta en kilogram is är cirka 334 kilojoule, en mängd som kallas smältvärme.

Smältningen sker huvudsakligen genom två mekanismer: ytsmältning och basal smältning. Ytsmältning uppstår när solstrålning och värme i luften värmer isens yta, medan basal smältning sker när vatten i kontakt med isens undersida överför värme och smälter det. Smältprocessen påverkas av energibalansen och involverar strålning, konduktion och konvektion samt isens albedo. Smältvatten kan bildas och samlas i mindre sjöar eller pölar på isytan, så kallade smältvattenpölar.

Klimatkontext: Ökande medeltemperaturer har förstärkt issmältningen i många regioner. Smältning av landbaserad is, såsom glaciärer och polarisens fasta is, bidrar till havsnivåhöjning när vatten rinner ut i haven. Smältning av havsis påverkar regionalt klimat genom albedoändringar: minskad yta av reflekterande is ökar absorption av solenergi och kan förstärka uppvärmningen.

Observationer från fältarbete och satelliter används för att följa issmältningen och för att förbättra modeller som prognostiserar framtida förändringar.