Gipspåförband

Gipspåförband, eller gipscing, är en immobiliserande bandage där gips används för att bilda ett styvt skydd runt en skadad kroppsdels ömhet eller fraktur. Traditionellt består gipset av gipsbandage som doppas i ljummet vatten, avvattnas något och därefter lindas runt en vadderad och skyddad kroppsdel. Gipset härdar när det torkar och bildar en fast struktur som begränsar rörelse.

Indikationer för gipspåförband är främst olika frakturer och större ibland转 sprains där immobilisering behövs för att förbättra läkning, minska smärta och förhindra ytterligare skada. Gipspåförband används också efter vissa operationer eller vid svullna lemmar där snabb och säker stabilisering krävs. Behandlingens längd varierar beroende på skadans natur, läkningstakt och läkarens bedömning.

Vid applicering följer vanligtvis vårdgivaren en noggrann procedur: området skyddas med vaddering eller stockinette, huden kontrolleras, och bandaget doppas i ljummet vatten och lätt avvattnas. Bandaget appliceras jämt utan veck och följer kroppens konturer, med fokus på riktig stöd vid lederna. Efter avslutning kompletteras gipset med extra skydd och märks ut när det är klart. Huden under gipset bör inte vara för varm eller blåaktig, och cirkulationen ska övervakas.

Skötsel innefattar att hålla gipset torrt och rent, undvika kraftig belastning under läkning, och att hålla den skadade delen höjd vid vila. Tecken på komplikationer som ökad smärta, domningar, kalla eller bleka fingrar, eller fuktiga eller illaluktande förhållanden kräver omedelbar kontakt med vårdpersonal. Vanliga risker är trycksår, kompartmentsyndrom och hudirritation.

Alternativ till gipspåförband inkluderar syntetiska gipsskivor som glasfiber eller elastiska, vattenavvisande bandage som ofta är lättare och snabbare att torka än traditionell gips. Removebare splinter eller ortoser kan användas i vissa fall där fullständig immobilisering inte är nödvändig.