Gestgränssnitt

Gestgränssnitt, eller gestbaserade gränssnitt, avser interaktionssystem där användarens rörelser – oftast händer, armar eller kropp – används som ingång till en dator eller maskin. Sensorer som kameror (RGB eller infraröd), djupkameror, accelerometrar, gyroskop samt tryck- eller närvarosensorer möjliggör upp‑täckning och tolkning av gesten. Systemen översätter dessa rörelser till kommandon såsom klick, svep eller zoom.

Vanliga tillämpningar finns i smartphones och surfplattor med multitouch och gester som svep, nyp och tryck. Inom spel har kroppsbaserade gester blivit populära via konsoler som Nintendo Wii, Microsoft Kinect och Sony Move. Inom bärbar teknik används sensorbaserade gester för att styra appar eller svara på samtal utan fysiska kontroller, och i fordon samt sjukvård används ofta gestbaserad kontroll för att hålla händerna fria.

Design av gestgränssnitt kräver tydlig igenkänning, konsekvent beteende och snabb feedback. Viktiga aspekter är hur gesten lärs ut och hur systemet hanterar oavsiktliga eller varierande tolkningar, latens och miljöberoende faktorer som belysning. Anpassningsbarhet och tillgänglighet är centrala, så att användare med olika rörelseförmågor kan delta.

Fördelar inkluderar intuitivitet och avlastning av fysiska kontroller, men utmaningar förekommer i feligenkänning, trötthet vid upprepade rörelser samt integritets- och säkerhetsaspekter i vissa miljöer. Från 2000-talet har gestbaserad interaktion utvecklats till multimodala gränssnitt som kombinerar gester med röst och beröring.