Gallflödet

Gallflödet avser den kontinuerliga produktionen och transporten av galla från levern genom gallgångarna till tunntarmen. Galla består främst av vatten, gallsalter, bilirubin, kolesterol och fosfolipider. Flödet är centralt för fettspjälkning och färgämnes- samt kolesterolborttagning från kroppen.

Gallan produceras i levern av hepatocyter och leds genom kanalikuli till de intrahepatiska gallgångarna, vidare till ductus hepaticus communis och därefter till ductus choledochus. I vila förs mindre mängder galla kontinuerligt till tunntarmen, medan gallblåsan lagrar och koncentrerar resten mellan måltiderna. Vid födointag stimuleras gallblåsan att dra ihop sig och sphincter Oddi att slappna av, så att galla når duodenum och underlättar fettspjälkningen.

Regleringen av gallflödet sker huvudsakligen via hormonella signaler. Fett i tunntarmen frisätter cholecystokinin (CCK), vilket ökar gallblåsans kontraktion och öppnar sphincter Oddi. Sekretin ökar leverns sekretionssekret med bikarbonat och vatten. Gallsyra återabsorberas i ileum och återanvänds i en enterohepatic cirkulation som hållen levern konstant tillgång till galla.

Kliniskt är störningar i gallflödet kopplade till kolestas, gallstensobstruktion eller gallgångsstrikturer. Detta kan ge gulsot, förhöjda levervärden och buksmärta. Diagnostik innefattar blodprover (t.ex. ALP, bilirubin) och bildgivning (ultraljud, MRCP). Behandling riktas mot underliggande orsak och kan inkludera gallstensbortsagning, stentning eller kirurgiska åtgärder av gallgångarna.

---