Förstahandsmaterialet

Förstahandsmaterialet är material som har skapats av personer som varit närvarande vid händelsen eller av dem som direkt dokumenterar den. Det står i kontrast till andrahands- eller sekundärmaterialet som tolkar eller sammanfattar första-handskällor. Förstahandsmaterial kan vara skriftligt, muntligt eller materiellt och finns både i fysiska arkiv och i digitala samlingar.

Vanliga exempel inom historia och samhällsvetenskap är brev, dagböcker, officiella dokument, protokoll, vittnesmål, fotografier och ljud- eller filmupptagningar. Inom naturvetenskap och teknik utgör originaldata, forskningsartiklar och experimentanteckningar förstahandsmaterial. Inom konst och kulturarv kan en målning, ett manuskript eller en arkeologisk artefakt vara primär källa. Det är vanligt att även vissa nyhetsartiklar betraktas som förstahandsmaterial när de beskriver händelserna vid deras samtid.

Användningen av förstahandsmaterial kräver särskild källkritik: bedömning av källans äkthet, kontext, syfte och eventuella partiskhet. Proveniens, närhet till händelsen och kompletterande källor används för att skapa en trovärdig berättelse. Litteratur och databaser beskriver hur man ordnar, transkriberar och citerar källan, ofta med citatregler.

Tillgång till arkivmaterial kan kräva forskartillstånd eller avgifter; framför allt äldre dokument kan vara fysiskt sköra och kräva särskild hantering. Förstahandsmaterialet är centralt för att rekonstruera historien, förstå forskningens grundläggande data och tolka kulturarvets mening.