förstahandsmaterial

Förstahandsmaterial, ofta kallat primärkällor, är originalmaterial som uppstod vid tiden för den undersökta händelsen eller fenomenet. Det används som källa till information som inte har tolkats eller analyserats av andra. Denna typ av material står i kontrast till sekundärmaterial, såsom historiska översikter eller kritiska artiklar, som bygger på förstahandsmaterialet.

Vanliga former av förstahandsmaterial inkluderar skriftliga källor som dagböcker, brev, protokoll, myndighetsbeslut, lagar och forskningsrapporter i deras råa form; visuella och auditiva källor såsom fotografier, filmer, ljudinspelningar; artefakter och fysiska objekt; samt fältanteckningar, intervjuer och dataset som forskaren samlat in direkt. Digitalt och vardagligt material som e-post, sociala medieposter eller webbarkiv kan också fungera som förstahandsmaterial om de motsvarar originalinnehåll och tidsstämpel.

Användningen av förstahandsmaterial kräver kritisk granskning av autenticitet, provenance och sammanhang. Forskarens arbete innefattar ofta utvärdering av källans bias, upprättande av kontext, och eventuellt översättning eller tolkning. Begränsningar inkluderar fragmentariskt material, tillgångsbegränsningar, skadade källor och upphovsrätt.

Tillgång och bevarande sker ofta via arkiv, bibliotek och museer, samt digitala arkiv och databaser som möjliggör sökning och citering. Bevarandeinsatser är avgörande för att hållbart kunna använda förstahandsmaterial i forskning och utbildning.