förstahandskällor

Förstahandskällor, eller primärkällor, är källor som dokumenterar en händelse, ett fenomen eller en period i dess egen tid av personer som var närvarande eller direkt involverade. De står i kontrast till sekundärkällor som tolkar, analyserar eller sammanfattar sådana dokument. Exempel inkluderar dagböcker, brev, protokoll, lagtexter, regerings- eller företagsrapporter och arkivmaterial; samtida fotografier, kartor, målningar och andra visuella eller ljudliga inspelningar; samt muntliga berättelser som fångats nära tiden eller föremål och rester av materialkultur.

Egenskaper: förstahandskällor erbjuder ursprungliga uppgifter, upplevelser eller data och ger ofta rik kontext men kan också bära partiskhet eller en begränsad synvinkel. Deras värde ligger i närheten till händelsen, men deras tolkning kräver kritisk granskning och med hänsyn till tid, plats och avsikt.

Användning: inom historisk forskning, rättsvetenskap, arkeologi, kulturvetenskap och samhällsvetenskap används de som primära bevis. Forskning bygger ofta på jämförelse och triangulering mellan flera källor samt med sekundära källor för kontext.

Bevarande och källkritik: arbete med autenticitet, provenance och kontext är centralt. Hantering och digitalisering ska ske varsamt, och källor ska citeras tydligt med upphovsman, titel, datum samt var källan finns närvarande. Begränsningar inkluderar tillgång, bevarandeproblem, upphovsrätt och språk- eller översättningsfrågor.