Fördragen

Fördragen är juridiskt bindande överenskommelser mellan två eller flera stater eller mellan stater och internationella organisationer. De reglerar rättigheter och skyldigheter i olika frågor, såsom handel, gränser, säkerhet, miljö och mänskliga rättigheter. Fördragen kan vara bilaterala (mart mellan två parter) eller multilaterala (flera parter).

Innehållet i ett fördrag består vanligtvis av bestämmelser om rättigheter, skyldigheter, genomförande, tillsyn och tvistlösning. De kan innehålla bestämmelser om hur de ska tolkas, rapportering, överenskomna mekanismer för övervakning och möjligheter till ändringar eller upphörande. I vissa fall tillåter fördrag reseervationer eller avtal om särskilda villkor.

Tillträde och giltighet innebär vanligtvis att fördraget måste ratificeras eller accedes av deltagande stater innan det blir juridiskt bindande för dem. Vilken myndighet som ansvarar för ratifikationen varierar mellan länder. Efter ratifikation träder fördraget i kraft enligt dess egna villkor. Fördragen kan också upphävas eller lämnas enligt avtalets bestämmelser eller genom ömsesidigt samförstånd mellan parterna.

Verkan i nationell rätt varierar. I internationell rätt kan vissa bestämmelser ha direkt effekt i domstolarna (själverkställbara), medan andra kräver införlivande i nationell lagstiftning. Inom Europeiska unionen utgör EU-fördragen primärrätt som har företräde framför medlemsstaternas egen lagstiftning i unionens behörighetsområden.

I Sverige sluts fördragen av regeringen och kräver normalt riksdagens ratifikation eller annan formell godkännande innan de får rättslig verkan i landet. Domstolarnas tillämpning av fördragsbestämmelserna sker i viss mån genom nationell rättstolkning och kompletterande lagstiftning.