tvistlösning

Tvistlösning, eller dispute resolution, är samlingsbegrepp för olika processer som syftar till att avgöra och avsluta tvister utan att genomgå ett traditionellt domstolsförfarande. Begreppet omfattar både förhandlingar och olika former av alternative tvistlösningar som syftar till snabbare, mer kostnadseffektiva och ofta mer privata lösningar än rättsprocesser.

De vanligaste metoderna inom tvistlösning är förhandling, medling, konsultation och skiljeförfarande. Förhandling innebär direkta samtal mellan parterna utan en tredje part. Medling innebär att en neutral part hjälper parterna att nå en överenskommelse utan att avgöra tvisten själv. Konsultation liknar medling men kan ge rekommendationer utan att vara bindande. Skiljeförfarande är en form av tvistlösning där en eller flera skiljedomare avgör tvisten och utfallet ofta är bindande; det kan vara inhemskt eller internationellt och organiserat av olika institut eller ad hoc. Expertutlåtanden används i frågor som kräver teknisk eller teknisk specialkunskap och kan vara vägledande eller bindande beroende på uppdraget.

En betydande fördel med tvistlösning är sekretess, kostnads- och tidsbesparingar samt parternas kontroll över processen. Nackdelar kan vara begränsad rättsskydd i vissa skeden och att vissa former av ADR inte ger ett offentligt prejudikat. Skiljedomens avgöranden kan normalt verkställas internationellt som en del av nyårsavtalens New York-konvention.

I Sverige regleras skiljeförfarande av särskild lagstiftning och anläggningar som stödjer bindande avgöranden, samtidigt som internationell tvistlösning ofta sker genom liknande mekanismer. Tvistlösningar används ofta genom kontraktklausuler som krav på ADR innan rättstvist uppstår.

---