Fuktändringar

Fuktändringar avser variationer i fuktnivån i ett material eller i en miljö. Begreppet används inom byggnadsvetenskap, geologi, jordbruk och arkeologi för att beskriva hur fukten i exempelvis trä, jord eller betong förändras över tid och hur dessa förändringar påverkar egenskaper och beteende hos material och system.

Orsakerna till fuktändringar är mångfacetterade. De inkluderar förändringar i omgivande relativ luftfuktighet och temperatur, nederbörd och torkning, bevattning eller dränering i marken. Fukt överförs genom diffusion, konvektion och kapillärkraft samt genom fasomvandling mellan vattenånga och vätska. Materialets förmåga att lagra och släppa fukt beror på porer, kapilläritet och sorptionsegenskaper, vilket ofta beskrives av ekvationer och isotermer som visar hur fukt hålls eller avges vid olika temperaturer och fuktnivåer.

Fuktändringar påverkar material och konstruktioner på olika sätt. I trä leder ökade fuktnivåer till svällning och kvarvarande deformation, medan cykliska fuktvariationer kan öka sprickbildning och försvaga mekaniska egenskaper. I betong och tegel kan fuktväxling orsaka sprickor och nedbrytning, särskilt när temperatur skiftar samtidigt. I mark och byggkonstruktioner påverkas bärighet, stabilitet och fukthaltens fördelning, vilket i sin tur påverkar isolering och inomhusmiljö. Mögel och biologisk tillväxt kan förekomma som följd av hög och varierande fukt.

Mätning och hantering av fuktändringar omfattar fuktmätning med instrument och hygrometrar som anger fuktinnehåll eller relativ fuktighet. I byggnader används ångspärrar, ventilation och avfuktning samt val av fukttåliga eller hygroskopiska material för att begränsa oönskade fuktväxlingar och skydda konstruktionen. I jordbruk och geoteknik följs markfuktighet för att optimera bevattning och dränering.