svällning

Svällning är en onormal ökning av volymen i en kroppsdels vävnad. Begreppet används ofta synonymt med ödem, men svällning kan även bero på ökning av vävnadsmassa vid inflammation eller tumörtillväxt. Den kan vara lokal eller spridd och kan vara smärtsam eller smärtfri.

Orsaker: Lokala orsaker inkluderar trauma, kirurgi, infektion, inflammation och allergiska reaktioner. Systemiska orsaker inkluderar hjärtsvikt, leversjukdom, njursjukdom, lymfatisk störning eller obstruktion samt graviditet. Långvarigt stillasittande eller stående kan bidra till benödem hos vissa personer. Svällningen kan vara pitting eller icke-pitting beroende på orsaken.

Symtom och diagnostik: tecken är synlig svullnad, spänningskänsla och ibland smärta. Hudens utseende kan vara spänd och förändras över tiden. Vid tryck kan man få grop (pitting) eller inte. Diagnostik bygger på klinisk bedömning, omfångsmätning och bilddiagnostik vid behov, exempelvis ultraljud för att utesluta djup ventrombos och utredning av underliggande sjukdomar (blodprov, hjärtfunktion).

Behandling: syftar till att behandla underliggande orsak och lindra symtomen. Generella åtgärder är vila och högläge, kompression för extremiteter samt regelbunden rörelse. Viktminskning och saltbegränsning kan hjälpa vid viss systemisk ödem. Diuretika används endast enligt läkare vid bekräftad vätskeretention. Infektioner eller inflammation behandlas riktat; venös insufficiens kan kräva långvarig behandling. Vid plötslig eller oförklarlig svällning med andningssvårigheter eller bröstsmärta söks akut vård.

Prognos och förebyggande: prognosen varierar med orsak och behandlingens effekt. Förebyggande åtgärder inkluderar regelbunden motion, högläge och användning av stödstrumpor vid venös risk.