Främrebackness
Främrebackness är en fonetisk egenskap som beskriver vart i munnen tungans kropp placeras när man uttalar vokaler, längs den främre–bakre axeln. Eggen används ofta synonymt med frontness och är en viktig del av vokalernas kvalitetsrum tillsammans med vokalens höjd (hög/mellan/låg) och rundning. På en enkel indelning finns vanligtvis tre positioner: främre, central och bak. Främre vokaler uppnås när den främre delen av tungan är högst eller mest framåtriktad i munnen, medan bak vokaler uppnås när tungans bakdel positioneras längre bak i munhålan; central vokaler ligger i mitten.
Inom fonologi används främrebackness för att beskriva vokalernas kategori och variation över språk. Vokalerna kan beskrivas
Acoustiskt kopplas främrebackness framför allt till sekundära frekvensen F2: fronta vokaler har generellt högre F2-värden än
Exempelvis i svenska språkets vokalsystem finns tydliga främre vokaler som i, e och y, samt bak vokaler