Frontalväder

Frontalväder avser vädersituationer där en front – gränsen mellan två olika luftmassor med skilda temperaturer, fuktighet och ibland vindförhållanden – påverkar vädret i ett område. Fronten kan ligga stilla eller röra sig över jordytan och uppträder ofta i samband med lågtryckssystem i midlatiden. De vanligaste fronterna är kalla, varma, ockluderade och stillastående.

Kalla fronter uppstår när en kall luftmassa tränger in under en varmare massa och tvingar den att stiga. Vid frontpassagen faller temperaturen snabbt, vindarna kan förstärkas och nederbörden är ofta kortvarig men intensiv, gärna i form av åska eller kraftiga regnskurar med cumulonimbusmoln. Varma fronter glider över kall luft och ger nederbörd som ofta sprider sig långsamt över stora områden; molnandet är vanligtvis skiktat och nederbörden varar längre. Ockluderade fronter uppstår när en kall front fångar upp en varm front, vilket ger ett mer komplext moln- och nederbördsområde. Stillastående fronter rör sig mycket långsamt eller står stilla och kan ge ihållande nederbörd längs frontens sträckning under dagar.

Frontalväder uppstår ofta i samband med lågtryckscentrum och midlatitudens cykloner, där temperatur- och fuktgradienter driver luftuppstigningen och molnbildning längs frontens kant. För prognoser används frontplacering och förändringar i temperatur, fukt och vind, tillsammans med radar, satellit och modeller. Frontens utveckling har stor betydelse för planering inom transport, jordbruk och energi.