Fluoridanvändning

Fluoridanvändning avser användningen av fluorideföreningar i olika sammanhang, främst för att förebygga karies men också inom medicin, industri och miljöförvaltning. Fluorider är salter och syror som innehåller fluor, och de sprids och används i olika former beroende på applikation.

Inom tandvård utgör fluoridanvändning en av de mest omfattande folkhälsoåtgärderna. Fluorider används i tandkräm, munsköljmedel och professionella behandlingar för att stärka emaljen och minska kariesrisk. Vanliga koncentrationer är cirka 0,1–0,15 procent natriumfluorid i tandkräm (ungefär 1000–1500 ppm fluor), samt cirka 0,05 procent natriumfluorid i munsköljningar (ca 225 ppm). Professionell fluorbehandling i form av fluoridevarnish eller gels kan ha högre koncentrationer. Vatt net Fluoridering, där små mängder fluor tillsätts kommunalt dricksvatten, är en annan folkhälsoåtgärd som används i många länder för att reducera kariesförekomsten; vanligt förekommande nivåer ligger i intervallet cirka 0,2–1,0 mg fluor per liter vatten beroende på lokala förhållanden.

Medicinska och industriella användningar finns också. Systemiska fluoridlösningar har historiskt använts vid behandling av osteoporos, men deras kliniska nytta och säkerhet har ifrågasatts, och de används sällan som första alternativ i modern behandling. Fluorider används även inom industrin i produkter som smörjlacker och i vissa fysiska processer, samt som råvara i kemiindustrin.

Säkerhet och reglering är centrala för fluoridanvändning. För mycket fluor under tandutvecklingen kan orsaka dental fluoros, medan långvarig hög exponering kan leda till skelet fluoros. Rekommenderade intagsnivåer och gränsvärden regleras av hälsomyndigheter och arbetsmiljöorganisationer, och miljöhänsyn tas vid utsläpp och avfallshantering av fluorider.