Fluorescensspårning

Fluorescensspårning är en metod där fluorescerande märkningsämnen används för att visualisera och följa fördelning och rörelse hos molekyler, celler eller vävnader i biologiska och miljömässiga sammanhang. Genom att märka prover med fluorescensmarkörer kan forskare observera lokalisering, transportvägar och interaktioner i realtid eller i fasta prover.

Vanliga märkningsalternativ inkluderar fluorescensfärgämnen (t.ex. FITC, rhodamin), fluorescerande proteiner som GFP och dess varianter, samt kvantprickar och olika nanopartiklar. Det finns även fotokonverterbara och fotostabila märkningsverktyg. Detektion sker främst med fluorescensmikroskopi (ordinär och konfokal), två-fotonmikroskopi samt flödescytometri och in vivo-imaging där djurmodeller används.

Användningsområden inkluderar studier av proteintransport och cellsignalering, cellrörelse och migrering, neuronspårning och cellinjära spårningar i utvecklingsbiologi, samt miljö- och växtforskning för spårning av ämnen eller organismer i ekosystemet och läkemedelsdistribution i organismer.

Begränsningar inkluderar fotoblekning och fototoxicitet, begränsad genomträngning i vävnad, spektral överlappning mellan färgämnen samt potentialen att märkningen påverkar molekylers funktion. Val av lämplig markör och kontroller är avgörande för tolkningen.

Dataanalys innefattar kvantifiering av fluorescensintensitet, kolokalisation, bildregistrering och spatiotemporal kartläggning av signaler. Tekniken kräver ofta lämpliga kontroller och regleringar för etik och djurvälfärd enligt gällande regler.