djurmodeller

Djurmodeller är icke-människliga djur som används i forskning för att studera biologiska processer, sjukdomsmekanismer och för att bedöma säkerhet och effektivitet hos läkemedel och andra terapier innan mänskliga försök påbörjas. Valet av modell är avgörande och baseras på hur väl den speglar den mänskliga sjukdomsprocessen samt praktiska faktorer som genetik, storlek och etik.

Vanliga djurmodeller inkluderar däggdjur som möss och råttor, samt mindre modeller som zebrafiskar, bananfluga (Drosophila melanogaster) och nematoden Caenorhabditis elegans. I vissa fall används även icke-mänskliga primater. Genetisk modifiering, till exempel med CRISPR-teknik, har ökat möjligheten att skapa specifika mänskliga sjukdomsfenotyper i modellerna.

Användningen av djurmodeller är central inom grundforskning, cancerforskning, neurovetenskap, immunologi, hjärt-kärl och toxikologi. Fördelarna inkluderar kontroll över genetiska faktorer, möjligheten till longitudinella studier och att minska risker i människliga försök i tidiga skeden. Begränsningar inkluderar artsskillnader som kan begränsa överförbarheten av resultat och etiska samt kostnadsmässiga hänsyn.

Etiska överväganden och lagstiftning reglerar användningen av djur i forskning. Den så kallade 3R-principen – Replacement (ersättning), Reduction (minskning) och Refinement (förbättring) – uppmuntrar forskare att söka alternativ till djur, minska antalet djur och förbättra djurvälfärden. Forskning kompletteras ofta av cell- och vävnadsbaserade modeller, organ-on-a-chip och datorbaserade simuleringar.