FlexorMuskeln

Flexormuskeln, eller flexormusklerna, är en grupp skelettmuskler som orsakar flexion av en led, det vill säga minskar vinkeln mellan två ben eller fördrar ett segment mot ett annat. De flesta flexormuskler ligger på den ventrala eller anteriöra sidan av en lem, medan extensorerna utgör antagonisterna och orsakar extension.

I överresten finns flera välkända flexorer. Bland armens flexorer märks biceps brachii, brachialis och brachioradialis som böjer armbågen, samt flexor digitorum superficialis och profundus, flexor pollicis longus, flexor carpi radialis och flexor carpi ulnaris som böjer fingrar och handens vändning. Palmaris longus förekommer hos många men saknas hos en del individer.

I nedre extremiteten verkar flexion vid höft och knä. Höftflexorerna omfattar iliopsoas, iliacus och psoas major samt rectus femoris och sartorius. Knäflexionen åstadkoms huvudsakligen av hamstringsmusklerna: biceps femoris, semitendinosus och semimembranosus. Vid fot och tå finns även flexorer som bidrar till böjning av tårna, exempelvis flexor digitorum longus och flexor hallucis longus.

Nervförsörjningen varierar mellan musklerna. Många av underarmsflexorerna innerveras av medianus, vissa av ulnaris, medan höft- och knäflexorerna vanligtvis får sin innervation via larger nervsystem som passerar genom ljumregionen och sätesregionen (till exempel nervus femoralis eller nervus ischiadicus). Funktionellt är flexormusklerna avgörande för grepp, gång och rotation i olika leder.

Skador eller överbelastning av flexormusklerna eller deras senor kan leda till svaghet, smärta eller begränsad rörlighet. Behandling innefattar vila, rehabilitering och i vissa fall kirurgiska åtgärder.