Nervförsörjningen

Nervförsörjningen, eller innervation, är nervsystemets koppling av vävnader och organ till centrala nervsystemet via nerver. Den gör att kroppens sensoriska information kan nå CNS och att motoriska kommandon kan föras ut, samt att autonoma funktioner regleras. Den delas vanligtvis in i somatisk innervation och visceral innervation.

Somatisk innervation innefattar viljemässigt styrd innervering av skelettmuskler samt sensorik i hud och muskler. Sensoriska nerver förmedlar beröring, smärta och proprioception; motornerver (efferenta) utgår från CNS för att styra muskler. Den generella organisationen innefattar spinalnerver som förgrenar sig i ryggmärgens ventral- och dorsalrötter; somatiska nervfibrer bildar perifera nerver och motorändar, medan sensoriska fibrer går via dorsalrötterna till CNS.

Visceral innervation omfattar det autonoma nervsystemet som reglerar icke-viljemässiga funktioner i inre organ. Det sympatiska systemet ökar eller minskar aktivitet via preganglionära och postganglionära neuroner; parasympatiska systemet dominerar i vila. Enteriska nervsystemet består av nätverk i tarmväggen (myenteriska och submukösa plexus) som reglerar motilitet och sekretion, oberoende av CNS men kommunicerande med det.

Perifera nerver bildar plexus (t.ex. cervikala, brachial, lumbosacral), vilka ger segmentell och territoriell innervering. Nervförsörjningen följer även dermatomer och organrelaterad topografi; skada i innervation leder till nedsatt känsel, motorik eller autonom funktion samt refererad smärta. Utveckling och plasticitet kan anpassa innervation efter skada eller sjukdom.