flexormuskler

Flexormuskler, eller flexorer, är muskler som orsakar flexion i en led genom att dra benen eller lemmarna närmare varandra. De flesta flexorer verkar i främre delarna av armen, benet eller kroppen och samarbetar med extensorerna som gör motsatt rörelse. Genom att kontrahera böjs leden, vilket möjliggör grepp, gång och andra vardagliga funktioner.

Underarmen innehåller flera viktiga flexorer på den volara sidan. Bland de ytliga finns m. flexor carpi radialis, m. flexor carpi ulnaris och m. palmaris longus. Djupare lager inkluderar m. flexor digitorum superficialis, m. flexor digitorum profundus och m. flexor pollicis longus. Dessa muskler böjer fingrarna och handlederna. Innervationen är huvudsakligen via n. medianus, medan m. flexor carpi ulnaris och den mediala delen av profundus innerveras av n. ulnaris. Blodförsörjningen följer vanligtvis artärgrenarna i underarmsregionen.

I höftregionen verkar flera primära flexorer som höftböjare: m. iliopsoas-komplexet (m. psoas major och m. iliacus), tillsammans med m. tensor fasciae latae och m. sartorius. Rectus femoris fungerar som höftböjare trots att det tillhör quadriceps, vilket gör att höftrörelsen ofta kompletteras av knäets rörelse. Knäpositionen påverkas i hög grad av hamstringsmusklerna (m. biceps femoris, m. semitendinosus och m. semimembranosus), som fungerar som knäflexorer och bidrar samtidigt till höftextension.

I foten och tårna finns flexorer som m. flexor digitorum longus och m. flexor hallucis longus, vilka böjer tårna och stödjer fotbågen. Samverkan mellan flexorer och extensorer möjliggör finare rörelser och stabil gång.

Kliniskt är överbelastning av flexorer vanlig vid idrottsskador, exempelvis medial epikondylit (golfarmbåge) i underarmen eller tendinopatier i handleder.