Fissurforsegling

Fissurforsegling är en förebyggande tandvårdsbehandling där ett fissurförseglande medel appliceras på gropar och fissurer i tuggytorna, oftast på bakre tänder som molarer och premolarer. Syftet är att förebygga karies genom att fylla och sluta små porer där bakterier och matrester lätt kan samlas.

Material och teknik varierar, men vanligt är resinbaserade tätningsmedel eller glasjonomertätningsmedel. Behandlingen kräver torr arbetsyta och god isolering av tanden. Stegen brukar innefatta rengöring av tandens yta, evt. etsning med fosforsyra för att skapa mikrosprickor, sköljning och torkning, samt applicering av ett bindemedel om resinbaserat tätningsmedel används. Tätningsmedlet appliceras över fissurerna och härdas vanligtvis med ljus, medan glasjonomer ofta härdas utan särskild ljushärtning.

Indikationer för fissurforsegling är huvudsakligen djupa fissurer eller gropar i tuggytorna som har hög kariesrisk, särskilt hos barn och ungdomar när först permanenta molarer har erupterat. Behandlingen används även hos vuxna med hög kariesrisk. Den bör inte användas på tänder med aktivt kariesangrepp eller stora kaviterade lesioner där kariesbehandling krävs. Efter behov kan tätningen kontrolleras och vid slitage eller lossnad behöva ny applicering.

Effekten av fissurforsegling är en minskad kariesincidens i täckta tänder. Tätningsmedlet kan hålla i olika längder, vanligtvis upp till 2–5 år beroende på material och bettets slitage, vilket gör regelbunden uppföljning hos tandvårdspersonal viktig. Tätningsmedlet ger ett extra skydd i kombination med fluoridanvändning och god oral hygien. Begränsningar inkluderar teknikberoende applikation och risiko för att tätningsmedlet lossnar vid hålrum med kraftig karies eller hos äldre tänder med omfattande ytliga skador.