kariesangrepp

Kariesangrepp är den process där tandens hårdvävnad utsätts för syror som bildas i munnen av mikroorganismer i tandplack. Den vanligaste orsaken är en biofilm som innehåller bakterier såsom Streptococcus mutans och Lactobacillus. Vid ett regelbundet socker- eller kolhydratsintag omvandlar placken dessa ämnen till syror som sänker munens pH. Dessa syror demineraliserar emaljen och senare dentinet. Om demineraliseringen överstiger kroppens remineraliseringsförmåga uppstår karies, som ofta uppträder först som vita prickar och senare som hål i tanden.

Faktorer som ökar risken för karies inkluderar dålig munhygien, högt sockerintag, låg fluortillämpning, muntorrhet och åldersrelaterade förändringar. Karies kan vara asymptomatisk i tidiga skeden, men senare kan tanden kännas öm eller känslig för kyla, värme eller söta ämnen.

Diagnos görs vanligtvis genom klinisk undersökning och röntgen för att bedöma kariesdjupet och omfattningen. Förebyggande åtgärder är bland annat regelbunden användning av fluortandkräm, fluorlackering och minskat sockerintag, samt regelbunden tandvård och fluortillskott vid behov.

Behandlingen varierar med karieslesionens djup. Tidiga lesioner kan remineraliseras genom Fluoridanvändning eller CCP-ACP-produkter; djupare karies kräver restaurering med fyllning och i vissa fall rotbehandling eller andra kirurgiska åtgärder. Prognosen är god vid tidig upptäckt och adekvat behandling, samt kontinuerligt förebyggande arbete för att förhindra återfall.