Fettmätning

Fettmätning är processen att uppskatta mängden kroppsfett eller andelen kroppsfett i kroppen samt hur fett är fördelat. Inom klinik, idrott och forskning används fettmätning för att bedöma hälsorisker, följa effekter av viktminskning eller träning samt kartlägga fettdistributionen i kroppen. Eftersom kroppsfett inte kan mätas direkt hos levande individer används olika indirekta metoder som bygger på fysiologiska samband och antaganden.

Vanliga metoder är hudvecksmätning med kaliper, bioimpedansanalys (BIA) och bildbaserade eller joniserande tekniker som DEXA (dual-energy X-ray absorptiometry). Hudvecksmätning mäter subkutant fett på standardplatser och omvandlar mätningarna till en uppskattad kroppsfettprocent med hjälp av ekvationer; noggrannheten beror på operatörens skicklighet och på befolkningens ekvationer. BIA mäter kroppens elektromotoriska motstånd och beräknar fettfri massa utifrån kroppsvatten; resultatet påverkas av hydrationsstatus, måltider och träning. DEXA ger ofta mycket noggranna uppgifter om fettmassa, lean mass och bentäthet, men kostnader och strålningsexponering begränsar användningen. Andra metoder inkluderar hydrostatisk vägning och Bod Pod (air displacement plethysmography); bildbaserade tekniker som MRI och CT används främst i forskning på grund av kostnader och tillgång.

Tolkningen av fettmätning bör ske med förståelse för att metoderna har felmarginaler och att fettdistribution, särskilt bukfetma, ofta är mer relevant för hälsa än totalt fettinnehåll. Resultaten bör jämföras inom samma metod och liknande population.