Farmakokinetiska

Farmakokinetik, ofta förkortad PK, är läran om hur kroppen påverkar ett läkemedel över tiden. Den beskriver hur ett läkemedel absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras — ADME — samt hur dessa processer bestämmer hur hög koncentration läkemedlet når i olika vävnader och hur länge den varar.

Absorption innebär hur läkemedlet tas upp i kroppen och når systemcirkulationen. Distribution beskriver hur läkemedlet fördelas mellan blod och vävnader och är kopplad till distributionsvolymen (Vd). Metabolism, eller biotransformation, omvandlar läkemedlet till mer vattenlösliga former, ofta i levern. Utsöndring avgör hur läkemedlet avlägsnas, främst via njurar eller levern. Viktiga PK-parametrar är bioavailability (F), clearance (reningshastighet, CL), halveringstid (t1/2) och Vd. PK används ofta för att beskriva koncentrationer i plasma över tid genom en- eller flerkamratsmodeller eller genom icke-kompartmentell analys.

Modeller används för att beskriva hur kroppen påverkar läkemedlets tidkarta. En-kamrats- och flerkamratsmodeller är vanliga, liksom icke-kompartmentell analys. Begrepp som absorptionshastighet ka och eliminationshastighet ke hjälper till att beskriva hur snabbt läkemedlet tas upp och elimineras. Halveringstiden t½ kopplas till Vd och CL via t½ = 0,693 × Vd / CL.

Användningen av farmakokinetik innefattar dosering, intervall och anpassning till patienten. Faktorer som ålder, kön, kroppssammansättning och lever- eller njurfunktion samt genetiska variationer och läkemedelsinteraktioner påverkar PK. PK används tillsammans med farmakodynamik (PK/PD) för att förutsäga effekt och säkerhet samt för terapeutisk övervakning när så behövs.