systemcirkulationen

Systemcirkulationen är den del av cirkulationssystemet som för blod från vänster kammare genom aorta och det systemiska kärlträdet till kroppens vävnader och återför det syrefattiga blodet via venerna till höger atrium. Denna del av cirkulationen levererar syre och näring samt avlägsnar koldioxid och metaboliska avfallsprodukter.

Från vänster kammare pumpas blodet ut i aorta och vidare genom artärer, arterioler och kapillärer till kroppens organ. Efter gasutbytet återvänder blodet genom venoler och vener till övre eller nedre hålvenen och sedan till höger atrium. Systemcirkulationen inkluderar även mikrocirkulationens kapillärnät och prekapillärsfickor.

Reglering av systemcirkulationen sker primärt via det autonoma nervsystemet, baroreceptorer och chemoreceptorer i artärväggarna samt lokalt autoregleringsfaktorer i vävnaderna. Hormoner som angiotensin II, aldosteron och vasopressin kan påverka kärltonus och blodflödet. Medelartärtrycket (MAP) ges ofta av formeln MAP ≈ CO × SVR, där CO står för hjärtminutvolym (hjärtfrekvens gånger slagvolym) och SVR för det systemiska vaskulära motståndet.

Fysiologiskt styrs blodflödet så att olika vävnader får mer eller mindre blod beroende på behov. Kapillärutbytet sker enligt Starling-principen, där hydrostatiska och kolloidosmotiska krafter avgör vätskeutbytet mellan blod och interstitium.

Patologiska tillstånd som högt blodtryck, ateroskleros, hjärtsvikt och perifer vaskulär sjukdom påverkar systemcirkulationen och kan leda till ischemi, ödem eller minskat organblodflöde. Lymfkärlens funktion bidrar till att återställa interstitiell vätska.