absorptionshastighet

Absorptionshastighet är hastigheten med vilken ett ämne passerar från administrationsstället till det systemiska blodomloppet eller till det mottagarmedium där det verkar. Inom farmakologi används ofta absorptionshastigheten tillsammans med begreppet absorptionens omfattning, bioavailability, för att beskriva hur snabbt och hur mycket av ett läkemedel som når blodbanan. För oralt verksamma preparat påverkar absorptionshastigheten hur snabbt effekten uppnås och hur stor andel av substansen som blir tillgänglig i systemcirkulationen.

Faktorer som påverkar absorptionshastigheten är bland annat administrationsväg (peroral, subkutan, transdermal, inhalation), läkemedlets formulering och lösningshärdhet, partikelstorlek och smak- eller osmolaritetskrav, substansens kemiska och fysiska egenskaper, magsäckens och tarmens miljö (pH, tomningstid, motorik), närvaro av föda samt blodflödet till absorptionsstället. Den fysiologiska variationen mellan individer och vid olika tillstånd kan också påverka hastigheten.

Mätning och modellering av absorptionshastighet innefattar vanligtvis farmakokinetiska parametrar som absorptionshastighetskonstanten Ka, tid till maximal plasmakoncentration tmax, maximal koncentration Cmax och bioavailability F. I klinisk forskning används ofta in vivo data tillsammans med in vitro tester (dissolution, permeabilitet som Caco-2) för att uppskatta och förutsäga absorptionshastigheten och dess påverkan på dosering och säkerhet.

Andra sammanhang används termen för att beskriva hur snabbt ett ämne tas upp av vävnader eller material, exempelvis hud eller lungor, eller hur snabbt ett förorening absorberas i jord och organismer. Absorptionshastigheten är därmed central för läkemedelsdesign, miljöbedömningar och riskhantering.