absorptionshastighetskonstanten

Absorptionshastighetskonstanten ka är den förstahastighetsordnade konstant som beskriver hur snabbt ett ämne absorberas från administrationsstället till den systemiska cirkulationen. Den används främst inom farmakokinetik för extravaskulär administrering, exempelvis peroral dosering, där absorptionen påverkas av upplösning, ventrikeltömning och tarmtransport. Ka betecknas ofta med bokstaven ka och anges i enheten timmar inverse, h^-1.

Vid en enkel endkompartmentmodell med förstahandsabsorption efter oral dosering och antagande om biotillgänglighet F samt distributionsvolymen Vd ges plasmakoncentrationen C(t) approximativt av: C(t) = (F D ka)/(Vd (ka - ke)) [e^{-ke t} - e^{-ka t}]. Här beskriver ke eliminationshastighetskonstanten. Formeln används i förenklade fall för att illustrera hur absorption och elimination samverkar för att bestämma plasmakoncentration över tid.

Ka och ke påverkar tillsammans tid till maximal plasmakoncentration, tmax. För en enkel modell kan tmax beräknas som tmax = (ln ka - ln ke)/(ka - ke) när absorption och elimination följer första ordningens kinetik. Värden på ka varierar mellan läkemedel och formuleringar, men för många perorala produkter ligger de ungefär inom intervallet cirka 0,5–3 h^-1.

Ka-estimering görs från plasmakoncentration–tidsdata genom icke-linjär regressionsanalys eller populationmodellering (t.ex. NONMEM). Faktorer som påverkar ka inkluderar formuleringens fysikaliska egenskaper, löslighet, dosform, livsmedelsintag och gastrointestina fysiologi. Begränsningar: i verkliga system följer absorptionen inte alltid en ren första ordningens kinetik; vissa läkemedel uppvisar flera faser eller zero-order absorption, vilket kräver mer komplexa modeller.