Färgkiftningar

Färgkiftningar avser förändringar i hur färg upplevs hos ett material eller en yta när betingelserna runt objektet ändras. Fenomenet kan vara tillfälligt eller permanent och förekommer inom områden som målning, plast- och metallbearbetning, textilier och naturen.

Orsakerna är varierande: belysningens färgtemperatur och intensitet kan förändra hur en färg uppfattas; synvinkeln mellan betraktaren, ljuskällan och ytan kan ge angular dependent färg som upplevs som skiftande; temperatur- eller pH-förändringar kan påverka färgämnen; samt åldrande och UV-exponering som förändrar färgetsättning över tid. Kemiska reaktioner i färgskikt eller ytan kan också ge färgförändringar.

Mekanismerna inkluderar strukturfärger där ljus bryts eller interfererar i tunna skikt eller på nanostrukturer, vilket ger iridescens eller skiftande nyanser med synvinkel. Andra mekanismer är pigmentförändringar genom kemisk nedbrytning eller färgblekning samt temperatur- eller belastningsrelaterade förändringar som ändrar färg. Naturliga exempel finns i opala mineraler och i vissa organiska ytor som visar färgskiftningar utan pigmentändringar.

Exempel på tillämpningar och observationer finns inom fordonslacker, lacker, färgad plast och textilier där oönskade färgskiftningar kan uppkomma under användning. Thermochromiska färgämnen används för temperaturindikatorer. Färgkiftningar mäts med färgforskningstekniker som spektrofotometri och standardiserade färgskalor (t.ex. CIE-LAB) för att övervaka och kontrollera färgprecision. För att minska oönskade skiftningar används stabila pigment, UV-skydd och kontrollerad exponering.