Epitelvävnad

Epitelvävnad är den vävnad som klär kroppens ytor och hålrum samt bildar körtlar. Den består av tätt sammanpackade celler som vilar på basalmembran och saknar egna blodkärl; näring och syre tillförs genom diffusion från underliggande bindväv. Epitelvävnaden fungerar bland annat som skydd, reglerar passage av ämnen och deltar i sekretion och känsel, beroende på typ och placering.

Den klassificeras efter antal cellager och cellform. Antalet lager beskriver enkelt epitel (ett cellager) mot flerskiktat epitel eller pseudostratifierat epitel. Formen beskriver plattepitel (långa, plana celler), kubiskt epitel och cylindriskt epitel. Övergångsepitel (uroepitel) kan sträcka sig och passar urinvägarnas behov av töjbarhet. Specialformer inkluderar cilierat cylindriskt epitel i luftvägarna samt plattepitel i huden och i kärlväggar.

Funktioner varierar med typ: epitelvävnaden erbjuder mekaniskt skydd, reglerar och kanaliserar passage av ämnen (absorption och sekretion), deltar i sensorik och bildar körtlar. Epitel är ofta mycket regenerativt på grund av stamceller i basala lagret.

Lokaliseringar inkluderar hudens epidermis, slemhinnor i magsäck och tarmkanal, luftvägarna, urinvägarna samt blodkärlens och serösa hålrumens insidor (endotel och mesothel). Cellerna binds ihop genom tight junctions, adherens- och desmosomförbindelser samt gap junctions, och ligger på ett basalmembran som separerar epitelet från underliggande vävnad.

Epitelvävnad bildar även körtlar: exokrina körtlar utsöndrar till ytor eller lumen, medan endokrina körtlar frisätter hormoner till blodet.