Övergångsepitel

Övergångsepitel, eller urothelium, är ett specialiserat flerlagers epitel som bekläder urinvägarnas inre yta: njurbäckenet, urinledarna, urinblåsan och den proximala delen av urinröret. Epitelet har stor töjbarhet; när urinvägen töjs förändras cellernas form och storlek, utan att barriärens integritet går förlorad.

Strukturen består av ett basal- eller germinalt lager, ett intermediärt lager och ett yttre skikt av umbrella- eller paraplyceller. Umbrella-cellerna är stora, ofta binukleära, och deras apikala membran bär uroplakin-plak som bildar plaques som förstärker barriären. Tight junctions och desmosomer kopplar samman cellerna och begränsar paracellulär läckage.

Funktionen är att utgöra en effektiv barriär mot urinens innehåll, skydda underliggande vävnad mot osmolaritet och kemiska ämnen samt reglera permeabiliteten. Epitelet fungerar också som sensoriskt och kan delta i kommunikationssignaler som svarar på sträckning och urinflöde.

Utvecklingsmässigt härstammar urothelium från endoderm i urogenital sinus. Vid patologiska tillstånd kan epitelets struktur förändras, och markörer som uroplakiner (UPK1A, UPK1B, UPK2, UPK3) samt cytokeratiner som CK7 och CK20 används vid diagnostik och karakterisering av vävnad.

Klinisk betydelse: övergångsepitel utgör ursprunget för urothelial carcinoma, den vanligaste typen av blåscancer. Diagnostik och behandling fokuserar på epitelets funktion och markörer för att avgöra invasivitet och spridningsrisk.