Drivkretsar

Drivkretsar är elektroniska kretsar som används för att driva och styra andra enheter, belastningar, såsom transistorer, LED-lampor, motorer eller reläer. De översätter en styrsignal till rätt spänning och ström och kan dessutom ge förstärkning, nivåskiftning, impedansanpassning samt, i vissa fall, isolation och skydd.

De kan vara linjära eller switchande. Linjära drivkretsar ger en relativt enkel kontinuerlig utgång som följer styrsignalen och passar för lågeffektbelastningar. Switchande drivkretsar använder effektiva topologier såsom buck-, boost- eller buck-boost-konvertrar, eller motorstyrkretsar som växlar effekttransistorer för att reglera utgången med PWM.

Gate-drivers förstärker och formar signaler för att slå på och av effekttransistorer och kan ibland ge galvanisk isolation. LED-drivers reglerar strömmen till lysdioder, ofta med konstantström. Motorstyrkretsar eller motordrivrutiner arrangerar effekttransistorer i konfigurationer som H-bryggor för att driva DC-motorer eller stegmotorer.

Användningsområden inkluderar konsumentelektronik, fordonsystem, robotik och industriell automation. I mikrocontrollerbaserade projekt förenklar drivkretsar gränssnittet genom att tillhandahålla lämpliga spänningar, förstärkning och skydd som normalt ligger utanför vad en mikrokontroller kan leverera.

Viktiga designparametrar inkluderar lastkrav, önskad spänning och ström, svarstid, verkningsgrad, värmehantering, säkerhet och isolation samt störningsmönster. Valet mellan linjärt och switchande tillvägagångssätt beror på effektbehov, effektivitet och storlek.