impedansanpassning

Impedansanpassning är processen att få impedansen som en last presenterar mot källan att överensstämma med källans interna impedans. I växelströmssammanhang brukar konjugatmatchning användas, där lastens impedans ZL anpassas till Zs*, vilket ger maximal effektöverföring och minimerade reflektioner i systemet. Målet är ofta att insignalens energi ska överföras effektivt utan att delar av planet reflekteras tillbaka mot källan.

Nyckelbegrepp inom impedansanpassning är bland annat den reflexerade effekten, reflektionskoefficienten Γ och värdet VSWR (Voltage Standing Wave Ratio). Reflektionskoefficienten Γ beräknas som Γ = (ZL − Z0)/(ZL + Z0), där Z0 är systemets karakteristiska impedans. VSWR beskriver spänningsförhållandet längs en transmission och är ett mått på hur väl lastens impedans passar in; låga värden indikerar god matchning.

Metoderna för impedansanpassning omfattar flera faktorer. Passiva nätverk av R, L och C i olika konfigurationer som L-, T- eller Pi-nät används för att omvandla impedanser mellan källan och lasten. Transformatorer kan användas som impedanstransformatorer för att uppnå önskad transformering. Transmission lines-tekniker som kvartvågs-transformer, stubbar (öppna eller kortslutna) och taperade linjer används särskilt i RF-applikationer för bredbands- eller nischad matchning.

Verktyg för design och analys inkluderar Smith-diagrammet som underlättar visualisering av impedansförändringar längs en nätverkskonstruktion. Praktiska hänsyn innefattar handel mellan exakt matchning och bandbredd samt metodens påverkan på förluster och komplexa impedanser.

Användningar av impedansanpassning är vanliga inom RF-förstärkare, radiokommunikation, antenner och ljud-/ elektroniksystem där man vill minimera reflektioner och säkra effektiv kraftöverföring.