Dewarflaskors

Dewarflaskor är vakuumisolerade behållare med två väggar som används för lagring och transport av vätskor vid mycket låga eller mycket höga temperaturer. De består av en inre och en yttre behållare, med ett vakuum mellan väggarna som minimerar värmeöverföring genom ledning, konvektion och strålning. Denna konstruktion gör att vätskan i den inre behållaren kan förbli kall eller varm under längre tid än i en vanlig flaska.

Historik och betydelse: Dewarflaskor utvecklades av Sir James Dewar i slutet av 1800-talet för studier av flytande kväve och andra kryogena vätskor. De blev snart en standardmetod för snabb och säker uppnå att hålla vätskor vid låga temperaturer och har fortsatt användas i laboratorier och industriella sammanhang där temperaturkontroll är viktig.

Konstruktion och variationer: de flesta Dewarflaskor har en inre behållare av glas eller metall och en yttre behållare av metall eller glas. Ett vakuum mellan väggarna står i centrum för isoleringen. Halsen är smal och oftast förseglad med kork, gummi eller plast, ibland kompletterad med en ventil som minimerar avdunstning men tillåter venting vid behov. Vissa modeller har ventiler för att reglera tryck när vätskan avdunstar.

Användning: Dewarflaskor används främst för lagring av flytande kväve, flytande helium, flytande väte och andra kryogena vätskor, samt för deras transport i laboratorier, sjukhus och industriella miljöer. De finns i olika storlekar, från små bärbara enheter till stora lagringskärl.

Säkerhet: hantering av kryogena vätskor kräver utbildning och lämplig skyddsutrustning. Övertryck kan uppstå vid avdunstning, så ventiler och regelbunden kontroll av vakuum och ventiler är viktigt. Sprickor eller skador på vakuumet försämrar isoleringen och ökar risken för skador.