Sprickor

Sprickor, eller sprickbildningar, är klyftor i fasta material där sammanhållningen har brutits. Begreppet används för att beskriva sprickor i byggnadsmaterial som betong, tegel, sten, glas och trä samt i geologiska material som berg och jord. Sprickor varierar i storlek och utseende och kan vara permanenta eller växa över tid beroende på påfrestningar.

Orsakerna är mångfacetterade: krympning vid härdning, sättningar i konstruktionen, termiska utvidgningar och kontraktioner, mekanisk belastning från vind eller trafik, frostande och upprepad temperaturväxling, samt vatteninträngning och armeringskorrosion i betong. Sprickornas mönster och riktning kan ge ledtrådar om orsaken.

Bedömning görs vanligen genom visuell inspektion och mätning av sprickbredd samt övervakning av hur sprickan utvecklas över tid. Vid mer komplexa fall används icke-destruktiva tester för att bedöma stabilitet, fukt och risk för vidare skador.

Konsekvenserna kan vara att sprickor försämrar hållfasthet, leder till vatteninträngning och i förlängningen till ytterligare skador eller korrosion. Förebyggande åtgärder inkluderar god byggpraxis, ordentlig härdning, skydd mot fukt och lämpliga fogar. Vid betong kan det även bli aktuellt med armeringsförstärkning eller yttre förstärkningar och tätningar.

Reparationer varierar efter typ och omfattning: injektioner med epoxy eller polyuretan, fyllning, mekaniska åtgärder eller kolfiberförstärkningar. Vid större eller växande sprickor bör en yrkesperson bedöma och planera åtgärder.