Databankmodell

Databankmodell, eller databasmodell, är en uppsättning abstrakta regler som beskriver hur data ska organiseras, lagras och manipuleras i ett databassystem. Den anger hur data representeras som strukturer, hur olika datamängder kopplas samman och vilka restriktioner som gäller för integritet och konsistens. En databankmodell utgör grunden för databasschemat och styr hur applikationer skriver och hämtar data.

Det finns flera olika databankmodeller. Den mest använda är den relationsmodellen, där data organiseras i tabeller (relationer) med nycklar som binder samman rader. Andra modeller inkluderar hierarkisk modell, nätverksmodell, objektorienterad modell samt dokument- och grafmodeller. Valet av modell påverkar hur data struktureras, hur frågor formuleras och hur skalering hanteras.

I en relationsmodell definieras tabeller, kolumner, primärnycklar och främmande nycklar samt regler för integritet och referensiering. Hierarkiska och nätverksmodeller använder i stället träd- eller nätverksstrukturer. Objektorienterade modeller binder data till objekt med egenskaper och metoder. Dokumentmodeller lagrar semi-strukturerade dokument, medan grafmodeller representerar data som noder och kanter.

Designprocessen innefattar kravinsamling, konceptuell modellering (till exempel ER-modell), logisk modellering och fysisk implementering. Normalisering används för att minska duplicering och öka integritet, medan denormalisering ibland används för prestanda. Implementering sker i databashanteringssystem genom språk som SQL eller olika NoSQL-ramverk.

Databankmodeller används i många typer av databassystem. Traditionella relationsdatabaser som MySQL, PostgreSQL och Oracle bygger på relationsmodellen, medan graf- och dokumentbaserade system som Neo4j respektive MongoDB implementerar andra modeller. Valet påverkar utveckling, prestanda och hur komplexa relationer hanteras.