Dagsljusreglering

Dagsljusreglering är en systematik och teknik för att optimera användningen av dagsljus i byggnader. Genom att styra hur mycket artificiell belysning som behövs och hur skuggning hanteras syftar den till att förbättra brukarkomforten, minska energianvändningen för belysning och begränsa oönskad bländning, samtidigt som solljusets värmetillförsel tas i beaktning.

Systemen bygger vanligen på sensorer som mäter dagsljusnivåer i rummet, styrenheter inom byggnadsautomation eller belysningsstyrning samt aktuatorer som reglerar lampor och skuggningselement såsom markiser eller persienner. Reglerstrategierna kan vara att upprätthålla en målbelysning med kontinuerlig justering baserad på dagsljus eller att anpassa artificiell belysning när ljusnivåerna ändras. I moderna installationer samverkar dagsljusreglering ofta med styrning av skuggning för att minska bländning och övervärme.

Regelverk och standarder: internationellt följs ofta EN 17037 Daylight in Buildings; i Sverige finns vägledning i Boverkets byggregler (BBR) som rör dagsljus och energianvändning. Målet med dagsljusreglering är att uppnå god belysningskomfort samtidigt som energianvändningen minskas, ofta uttryckt som dagsljusautonomi och minskad elbelysning.

Användningsområden inkluderar kontor, skolor, vård- och bostadslokaler. Fördelar är energibesparing, förbättrade arbetsförhållanden och minskad risk för bländning. Utmaningar innefattar initiala kostnader, underhåll, sensorplacering, kalibrering och variationer i dagsljus över säsonger och mellan olika klimatregioner.

Se relaterade områden: belysningsstyrning och solavskärmning.