Copingfärdigheter

Copingfärdigheter är de strategier som människor använder för att hantera krav som riskerar att överstiga personens resurser och därigenom bibehålla funktion, välbefinnande och säkerhet. De innefattar kognitiva, beteendemässiga och affektiva metoder som används i vardagliga påfrestningar, traumatiska händelser och kronisk stress samt i kriser.

Coping kan delas in i problemfokuserad coping, som syftar till att påverka den konkreta situationen genom problemlösning, informationssökning, planering och tidsstyrning, och känslo- eller affektfokuserad coping, som syftar till att reglera känslor genom exempelvis acceptans, avspänning, andningsövningar, kognitiv omtolkning och mindfulness. Socialt stöd, avledning och vissa former av undvikande coping kan också förekomma; adaptivitet varierar med kontext och individuella faktorer och undvikande strategier kan vara användbara kortsiktigt men riskerar att fördröja problemlösning på längre sikt.

Copingfärdigheter lärs ofta och stärks genom psykoterapeutiska metoder som kognitiv beteendeterapi, dialektisk beteendeterapi, samt skolor, arbetsplatser och självhjälpsprogram. Praktiska övningar inkluderar andningstekniker, progressiv muskelavslappning, problemlösningsträning och kognitiv omvärdering. Det finns instrument för att mäta copingfärdigheter i forskning och klinisk praxis, till exempel COPE och Brief COPE, men resultaten påverkas av kulturella och kontextuella faktorer.

Forskningen framhåller att copingfärdigheter kan stärkas med träning och stöd, men effekten är ofta beroende av typ av stressor, individens resurser och miljön.