Callförhållande

Callförhållande är ett begrepp inom telekommunikation som beskriver relationen och kontrollen mellan samtalsparterna under ett telefonsamtal, från uppstart till avslutning. Begreppet omfattar uppkopplingsprocessen, signallering och förhandling av media samt hur resurser hanteras under samtalet. Det används framför allt för att analysera hur ett samtal etableras, upprätthålls och avslutas i olika nätmiljöer.

I traditionella kretskopplade nätverk sker uppkopplingen via signaleringstjänster som SS7, där resurser reserveras och samtalet styrs genom växlar. I samtidsbaserade IP-nätverk används protokoll som SIP för att initiera samtal, medan mediet överförs över RTP. Förhandling av kodning och medieparametrar sker vanligtvis via mekanismer som SDP. På olika plattformar kan samtal även stödja funktioner som överföring, hänvisning, konferens och samtalshöljning.

Tillstånd och övergångar i ett callförhållande beskrivs ofta som olika faser, exempelvis idle, ringing, connected, on hold och terminated. Signallingmeddelanden styr övergångarna mellan dessa lägen, inklusive uppringning, svar, avbrytande, överföring och avslutning. Kvalitetsmått kopplade till callförhållandet inkluderar uppkopplingstid, samtalskvalitet (till exempel MOS), jitter, paketförlust samt blockering och återuppringning vid nödvändighet.

Interoperabilitet och reglering är centrala eftersom samtal ofta passerar olika operatörer och nätverk. Standarder och gränssnitt behövs för att upprätthålla callförhållandet över nätverksgränser, medan säkerhet, integritet och kryptering är viktiga frågor i signallering och mediehantering.

Användningen av begreppet är vanlig inom nätplanering, drift och felsökning, där förståelsen av callförhållanden bidrar till bättre kvalitet och tillförlitlighet i telekommunikation.