Bränsleskifte

Bränsleskifte är övergången från fossila bränslen till mer hållbara alternativ i energisystemet. Begreppet används särskilt i Sverige och EU för att beskriva hur transporter, uppvärmning och industrin kan ersätta bensin, diesel och fossil uppvärmning med el, väte, biobränslen och syntetiska drivmedel producerade av förnybar energi. Målet är att minska utsläpp av växthusgaser och göra energianvändningen mindre beroende av fossila råvaror.

I transportsektorn används eldrivna fordon som laddas med förnybar el, vätgasdrivna fordon, och biodrivmedel som biodiesel och biogas. Syntetiska drivmedel kan användas i befintliga fordon. Inom uppvärmning används elvärme genom värmepumpar, samt biobränslen och i vissa fall vätgas som bränsle. I industrin ersätts fossila processbränslen med biogaser, naturgas i övergångsfasen eller elektrobräns.

Fördelarna med bränsleskifte inkluderar låga livscykelutsläpp när produktionen av el, vätgas och biobränslen är förnybar, förbättrad luftkvalitet, och ökad energisäkerhet genom en bredare uppsättning energikällor. Utmaningar är hög initial kostnad och behov av ny infrastruktur, såsom laddplatser och gasnät, osäkerhet kring kostnader och tillgång på hållbara råvaror, samt frågor om livscykelutsläpp och markanvändning.

Bränsleskifte stöds ofta av politiska mål, regler och ekonomiska incitament. I Sverige och EU används krav på inblandning av förnybara drivmedel i transportsektorn, utsläppsnivåer och stöd till infrastruktur, forskning och produktion av elektrobräns. Verkningsfullt genomförande kräver samarbete mellan olika sektorer, samhällsplanering och tillgång till prisvärd förnybar energi.