utsläppsnivåer

Utsläppsnivåer är ett begrepp som beskriver hur mycket föroreningar som avges från mänskliga aktiviteter under en viss tidsperiod. Vanligtvis avses årliga utsläpp i ton per år, men det kan också beskrivas som koncentrationer i miljön, till exempel hur mycket PM2,5 eller NOx som finns i utomhusluften. Utsläpp kan mätas för olika källor – från industrier och transporter till hela länder eller regioner – och kan också beskrivas som utsläpp per enhet aktivitet eller produkt.

Uppgifter om utsläpp samlas i nationella utsläppsinventeringar och internationella register. En vanlig metod är bottom-up: aktivitetdata (till exempel bränsleförbrukning, körsträcka, produktion) multipliceras med emissionsfaktorer för olika källor. Top-down-metoder används också: atmosfäriska mätningar kombinerade med modellering för att uppskatta källornas bidrag. Utsläpp kan uttryckas i massor per tidsenhet (t/år) och, särskilt för växthusgaser, i koldioxidekvivalenter (CO2e) för att jämföra olika gasers klimatpåverkan. Utsläppsintensitet används när man jämför aktiviteter, till exempel utsläpp per BNP eller per producerad enhet, eller per invånare.

Regelverk och mål styr utsläppsnivåerna i olika sektorer. EU:s utsläppsrättssystem (EU ETS) sätter ett tak på växthusgasutsläpp för utvalda sektorer och tillåter handel med tillstånd. Luftkvalitetsdirektiv och nationella regler ställer gränsvärden för koncentrationer i utomhusluften samt tekniska krav. Utsläppsnivåer används också för att följa upp klimat- och miljömål, jämföra länder och sektorer samt driva investeringar i ny teknik och energieffektivisering. Utmaningar inkluderar osäkerheter i data och modellering samt att observerade nivåer inte alltid speglar utsläppens fördelning över tid och rum.