Brusfaktorn

Brusfaktorn, ofta kallad brusfaktor eller brusförlustfaktor, är ett mått som används inom elektronik och signalbehandling för att beskriva hur mycket ett system bidrar med brus i förhållande till den inkommande signalen. Begreppet används främst för att bedöma hur signalkvaliteten försämras när signalen passerar genom ett elektroniskt system som en mottagare, förstärkare eller sensorfront.

Definitionen av brusfaktorn F är ofta SNR-in delat med SNR-ut: F = SNR_in / SNR_out. I decibel används brusfaktorn som NF = 10 log10(F) dB, vilket ofta kallas brusfigur eller “noise figure”. Eftersom SNR_in och SNR_out normalt är större än 1, är brusfaktorn vanligtvis större än eller lika med 1; lägre värden indikerar bättre prestanda.

Användningar och betydelse: Brusfaktorn används framför allt i RF-mottagare, förstärkare, ljudutrustning och övriga system där det är viktigt att jämföra prestanda oberoende av signalnivå. Den gör det möjligt att jämföra hur olika komponenter bidrar till totalbrus i ett specifikt band och under givna driftsförhållanden.

Mätning och faktorer: Mätningar av brusfaktorn kräver en känd referenssignal och känd brusnivå inom ett visst bandbreddsintervall. Temperatur, bandbredd och interna bruskällor i komponenter påverkar resultatet. Typiska bruskällor inkluderar termiskt brus i resistorer, källbrus och 1/f-brus.

Se även: signal-brusförhållande (SNR), noise figure, elektronisk brus, telekommunikation.