Bottenpredning

Bottenpredning är en form av predation där predatorn huvudsakligen jagar och äter bytesorganismer som lever på eller nära havs- eller sjöbotten, det vill säga benthos eller demersala organismer. Denna predationstyp står i kontrast till pelagisk predation som sker i vattenmassan ovanför botten. Bottenpredatorer förekommer i marina och färskvattenekosystem och inkluderar demersala fiskar som torsk och sej, plattfiskar, samt vissa kräftdjur och stora musslor eller sjöstjärnor som jagar på botten.

Predationsstrategierna varierar: vissa predatorer är ambushjägare som väntar i skrymslen eller muddriga områden, medan andra söker aktivt efter bytesorganismer på eller under substratet. Vanliga bytesarter är bottenlevande fiskar, musslor, snäckor och olika räklika organismer. Bottenpredning påverkar samhällsstrukturen hos bottenlevande organismer och styr hur energi flödar genom ekosystemet, särskilt genom att kontrollera populationsstorlekar och storleksfördelningar hos bytesdjuren.

Ekologisk betydelse och miljömässiga faktorer: predationstrycket påverkas av habitatets komplexitet, tillgång till skydd och bytesriktning. Förändringar i predator- eller bytesamhällen, till exempel genom fiske, habitatförstörelse eller klimatförändringar, kan leda till trophic cascades och förändrad biodiversitet i bottenvåningen. Forskning om bottenpredning använder analys av maginnehåll, isotops- och fettsyreanalyser samt predationsmodeller för att uppskatta predationsnivåer och energitransporter.

Sammanfattningsvis utgör bottenpredning en viktig mekanism som formar bottenlevande samhällen och energin som når högre trofiska nivåer.