Boosterannoksen

Boosterannoksen är en uppföljande vaccindos som ges efter den initiala primärserien för att återställa eller förstärka skyddet mot en infektion. Den avses höja immuniteten när skyddet minskar över tid eller när nya varianter uppkommer.

Syftet med en booster är att öka nivån av skyddande antikroppar och att stärka immunförsvaret genom återaktivering av minnesceller i B- och T-lymfocyterna. Effekten kan leda till längre varaktigt skydd och, i vissa fall, ett bredare skydd mot olika varianter av ett smittämne.

När booster ges varierar mellan vaccin och land. Den primära serien följs ofta av en eller flera booster-doser, särskilt för grupper med hög risk (äldre personer, personer med nedsatt immunförsvar, vårdpersonal) eller när riktlinjerna ändras till följd av nya data. I vissa program kan heterologa boosters (växling mellan olika vaccinplattformer) användas för att förstärka effekten.

Exempel på användning finns inom olika vaccinationer. COVID-19-vacciner har ofta inkluderat booster-doser för att upprätthålla skydd när effektens varaktighet avtar och mot nya varianter. Andra vaccinationer, som tetanus-difteria-pertussis (Tdap) och vissa livsmedelsrelaterade eller arbetsrelaterade program, inkluderar också booster-doser när skyddet behöver upprepas över tid.

Säkerhet och administration följer samma övergripande principer som för primärserien: dosen ges oftast intramuskulärt och bidrar vanligtvis till lindriga, lokala eller systemiska biverkningar som feber, trötthet eller ömhet vid injektionsstället. Allvarliga biverkningar är ovanliga. Boosterprogram styrs av regionala hälsomyndigheter och registreras i vårdjournaler.